Fel nummer 0 - Den taktiska

Jo, jag vet att rätt sätt att börja argumentera emot FRA-lagen är från principer om integritet, demokrati och yttrandefrihet, men det mest förvånansvärda med alltihopa är ändå det taktiska felslutet - Även en fiktiv riksdagsledamot helt utan skrupler och principer, och med sitt enda mål att bli omvald, borde insett för flera veckor sedan att det är politiskt självmord i den allmänna opinionens ögon att inte ta avstånd från det här fiaskot. Ändå envisas Tolgfors, Reinfeldt med flera med att fortsätta försöka putsa upp liket och visa upp det för att kanske vinna folkets gillande den här veckan. Hurdå? Vill de förlora valet 2010? Tycker de inte att de har något mer de vill uträtta?

Sossarna har insett det, och håller sig tvärborta. Reinfeldt bjöd in S lite varsamt här i veckan, när han började tala om uppgörelser över blockgränserna och att han ville formulera FRA-lagen på ett sätt som inte heller S skulle ha något emot när de kom i regeringsställning. Flirten var dock inte besvarad - Mona Sahlin meddelade i sitt tal igår att det enda hon kunde vara med på var att riva upp lagen och börja om från början. Hårda ord. Jag gissar att den egentliga konversationen mellan Fredde och Mona i riksdagshusets korridor lät ungefär så här:

M: Så, låt se - Du står med båda fötterna i klaveret, inne i det blå skåpet som någon skitit i, mitt framför fläkten som skiten träffade när den föll, och du erbjuder mig nu att komma och stå med dig där? Så gentilt. Låt mig fundera i tre sekunder - - - Tror knappast det, serru.

F: Menmenmen...Mona! Det är ju ni som byggt skåpet, det är ju ert klaver, det är ju ni som installerat fläkten och det var ju Tompa som sket, ju!

M: Japp. Men det är du som står där. Vi ses i valrörelsen, Fredde!


Sällan har jag sett några som så ivrigt jobbat på att göra sig själva arbetslösa.

Ny start

Den här bloggen ska nu få sig en ny start, och ett nytt fokus. Vi skulle kunna kalla det "Finn Fem FRA-Fel", om jag trodde att det räckte med fem. Jag fascineras storligen, nämligen, av att så många av de argument som förs fram för lagen är direkt och uppenbart felaktiga, eller till och med lögnaktiga, och trots det upprepas om och om igen. Hur kommer det sig? Tror Tolgfors att saker som inte är sanna blir sanna av repetitionen? Är det ett försök till långsam hjärntvätt? Eller, hemska tanke: Begriper inte Tolgfors att det som kommer ur hans mun faktiskt inte stämmer?

Behövs det en bloggare till som tjatar om FRA-lagen, verkligen? Jadå. Så länge lagen inte är uppriven behövs det alltid en bloggare (eller journalist, eller politiker) till.