Jo, jag vet att rätt sätt att börja argumentera emot FRA-lagen är från principer om integritet, demokrati och yttrandefrihet, men det mest förvånansvärda med alltihopa är ändå det taktiska felslutet - Även en fiktiv riksdagsledamot helt utan skrupler och principer, och med sitt enda mål att bli omvald, borde insett för flera veckor sedan att det är politiskt självmord i den allmänna opinionens ögon att inte ta avstånd från det här fiaskot. Ändå envisas Tolgfors, Reinfeldt med flera med att fortsätta försöka putsa upp liket och visa upp det för att kanske vinna folkets gillande den här veckan. Hurdå? Vill de förlora valet 2010? Tycker de inte att de har något mer de vill uträtta?
Sossarna har insett det, och håller sig tvärborta. Reinfeldt bjöd in S lite varsamt här i veckan, när han började tala om uppgörelser över blockgränserna och att han ville formulera FRA-lagen på ett sätt som inte heller S skulle ha något emot när de kom i regeringsställning. Flirten var dock inte besvarad - Mona Sahlin meddelade i sitt tal igår att det enda hon kunde vara med på var att riva upp lagen och börja om från början. Hårda ord. Jag gissar att den egentliga konversationen mellan Fredde och Mona i riksdagshusets korridor lät ungefär så här:
M: Så, låt se - Du står med båda fötterna i klaveret, inne i det blå skåpet som någon skitit i, mitt framför fläkten som skiten träffade när den föll, och du erbjuder mig nu att komma och stå med dig där? Så gentilt. Låt mig fundera i tre sekunder - - - Tror knappast det, serru.
F: Menmenmen...Mona! Det är ju ni som byggt skåpet, det är ju ert klaver, det är ju ni som installerat fläkten och det var ju Tompa som sket, ju!
M: Japp. Men det är du som står där. Vi ses i valrörelsen, Fredde!
Sällan har jag sett några som så ivrigt jobbat på att göra sig själva arbetslösa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Själv är jag litet imponerad av den lobbyism som tycks bedrivas på någon ort, som fått så många politiker att antingen övertygas om att det här är politisk ofrånkomlighet och lönlöst att söka motarbeta, förändra eller ens ducka för -- eller också, att de minsann inte alls kommer uppfattas som de som monterar ned privatlivet för gemene man.
Det måtte vara en smått fantastiskt fin (eller, månne, ful) hjärntvätt di funnit på till att lyckas med det, så mycket av nutidspolitiken som handlar om att rädda sitt skinn framför att uträtta någonting gott, liksom.
Jag är heterosexuell!
Moxie;
Din senaste kommentar på Staffan Danielssons blogg är skarp. Kan jag få använda den som gästinlägg på min blogg..? Jag vill uppmärksamma den..
Jag vet inte vilken av dem du menar (jag hastade ur mig så många i sådan ilska inatt och idag), men föralldel :-)
Skicka en kommentar